Tillbaka i stan

Mattias, Vallgatan

Jag gillar förstås den säkra – för att inte säga självsäkra – färgskalan, kontrasterad av halsduk och skor.

John, Vallgatan

För ovanlighetens skull tog jag bilden först och frågade sedan. John pratade engelska i mobilen, så jag sa på samma språk till honom som jag brukar säga på svenska:

– Hello, I'm taking pictures of men with style, and I think you've got style.

– Oho! My wife wouldn't agree on that!

– Well, what kind of a wife is that?

Han tyckte det var ok att jag använde bilden.

En oklanderlig, svart kostym, rebelliskt kommenterad av en gul slips med svarta prickar till blå- och vitrandig skjorta med vit krage. Med oemotsäglig auktoritet.

Elias, Valand

Den som rör sig i Göteborgs innerstad känner kanske igen Elias i svarta byxor och svart rock med ärmarna uppvikta så skjortmanschetterna syns ordentligt. En distinkt kravatt och matchande näsduk i bröstfickan hör nog alltid till.

Jag gillar hans absoluta konsekvens och hans milda, lätt gravitetiska, personliga framtoning.

Sven(?), Magasinsgatan

En personlig stil kan förstås ha någon gemensam nämnare med andras. Sven(?)s stil är personlig, samtidigt som (jag tror att!) den uttrycker tillhörighet.

Jag glömde anteckna hans namn, därför ”(?)”.

För övrigt gick jag till NK på lördagseftermiddagen. De skulle ha modevisning och jag fick för mig att jag skulle plåta lite där. Jag kände att det kanske var något fel med det, men jag visste inte vad det var.

Det var inte kanske fel. Det var fel.

Jag hade inte tänkt på att där handlade det inte om män med stil utan om något helt annat. Jag bryr mig inte om att definiera vad, Inte på annat sätt än att stil kommer inifrån – och kan visserligen uttryckas med mode – men mode kommer utifrån: någon eller något skapar mode för andra. Så från NK:s modevisning blev det inga bilder. Den var ointressant ur stilbilders synvinkel.